Läsning: Joel 2
Det stycke vi nu har framför oss kunde också rubriceras: Karismatiska begynnelser; eller Upprättelsens början; eller Andeutgjutelsens startpunkt; eller Umgängets förutsättning; eller Nådegåvornas viloplan.
Profeten Joel leddes av Herrens Ande att skriva instruerande ord mitt i sin egen tids kris. Hans bok blev under samme Andes sigill text för alla tider att hämta anvisning ur, där läget är låst och ondskan har bitit sig fast. Han blev själv den första larmsignalen, en larmsignal som skulle följas av andra distinkt ljudande horn och samlande röster. Joels profetiskt bestämmande ord är alla trängda läges urkund och begynnelsetext. De ligger fast som mönster som ska följas och tillämpas då gudsfolk och församling står i kris och Guds dom är överhängande. Ju längre in mot ändtidens slutpunkter vi befinner oss desto nödvändigare blir larmblåsandet, samlandet och efterföljelsen.
Herrens ord till sitt folk i krisens, i slapphetens och lössläppthetens tider bestämmer dem för en plats inför altaret. Där har de alla att bära omvändelsens livgivande ansvar. Omvändelsen har sin absoluta roll till nyfödelse och andligt liv. Den måste upprepas och återupprepas för att öppna väg för det andliga mognandet. Den har större dimension än så – den är gudsfolkets sak mitt i moraliskt förfall för att bärga renheten hos dem själva och för att sedan kunna mana på hedningen till moraliskt ställningstagande. Omvändelsens klimat liknas vid salt, omvändelsens ståndpunkt liknas vid ljus. Ett folk vid altaret börjar brinna med altareld och bär därför ljusets frukt – och det i kraft av den samlade omvändelsen. Den elden får omgivningen svårt att hantera och stå emot.
Gudsfolkets äldste står ansvariga för larmblåsandet. Deras undervisning och predikan är ämnad att bära larmsignalerandets klang. Deras gemensamma samlingsutrymme, den plats som de av inre dragning söker sig till är det öppna utrymmet mellan förhuset och altaret. De har medvetet och uthålligt samlat duglighet till att göra giltiga, sannfärdiga, bedömningar av samtiden och gudsfolkets hållning mitt i den – därför tar de gärna till tårar inför Guds altare, därför är de benägna till larmblåsande. Sådana män är redan redo till handlig när Herren kallar till helig sammankomst. Herren samlar åter ett folk under sådana män. Den heliga sammankomsten är upprättelsens begynnelsepunkt. Omvändelsen, gudsfolkets gemensamma omvändelse är återupprättandets nödvändiga förutsättning.
Vad förs vi till genom omvändelsen? Om omvändandet öppnar annorlunda perspektiv och förhållningssätt – vilka är då dessa? Frågor av detta slag borde upprepat ställas bland oss. Ett utvärderande, med frågeställningar av detta slag som grund, borde kontinuerligt pågå bland oss. Men, ingen larmsignal ljuder. . . Om någon frågar en ensam väktare om tid och timme, svarar han med ett korthugget ’mörk natt’. Larmsignaler samlar ett folk vid altaret och till omvändandet. Omvändelsen samlar ett folk till en konkret, icke-svärmisk, karismatisk upplevelse. Se mönstret; dra samman folket till helig sammankomst, till omvändelse och rening – därefter följer tider av vederkvickelse. Platsen mellan förhuset och altaret är gudsfolkets sant karismatiska position. Det gemensamma omvändandet bereder utrymme för Guds Helige Ande att vara helig bland oss och verka denna karismatiska helighet i oss.
Joelstexten speglar i drastiska termer den förödelse som drabbar våra samhällen just i detta ögonblick. Utanför våra dörrar är det få som svälter. Svältandets senario, som inte går att värja sig för i denna mediavärld, dövar vi våra sinnen för – och det till vår olycka. Det slutna sinnet och den stängda hjärtedörren står som en påtaglig anledning till larmsignalens pågående entonighet i våra samveten.
Joelstexten speglar i drastiska termer den förödelse som drabbar våra samhällen just i detta ögonblick. Bakom våra dörrar far många illa av ensamhet mitt bland folkskarorna och kommunikationstrycket. Och vi blockerar våra sinnen med hjälp av rara aktiviteter av varierande innehåll – och kallar det gudstjänst. Att blåsa alarm mitt bland alla dessa avskärmade hjärtan är att kalla till verklig gudstjänst. Djärva, rättskaffens män måste begynna blåsa. Djärva, andeledda män måste börja kalla till sammankomst. Djärva, av Anden ledda, män måste träda fram för att bryta trender och erbjuda omvändelsealternativ. Att kalla till omvändelse är att kalla till gudstjänst. Att kalla till omvändelse är att bereda utrymme för Herren att ge nåd. Att kalla till omvändelse i dessa dagar är att samla ett folk som förmår att stå ens med Guds syften, Herren till pris och ära.
Joelstexten visar äldste och präster i tårar. Joelstexten manar oss att komma samman i det gemensamma omvändandets sak. Joelstexten hjälper oss att förstå våra egna dagar och ta oss an det nödvändiga omvändandet. Profetens text anger sätt och metod – och kallar arrangemanget en helig sammankomst, en till alla delar gemensam sak präglad av helighetens möjlighet. Herrens Ande, som är utgivandets och all omsorgs källa, blåser själv samman sitt folk till omvändelse och rening för att sedan kunna kalla den miljön för Guds hus där ett sant, icke-svärmiskt, karismatiskt tjänande öppnar för alla folk att söka Gud den Allsmäktige.
Lars Widerberg
