¨
8. Sonen, den evige skaparen
Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund och himlarna är dina händers verk. De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad. Som en mantel skall du rulla ihop dem, och som en klädnad skall de bytas ut.
Hebr 1:10-12
Kom och lyssna ytterligare en gång till vad det gudomliga budskapet har att säga oss om Sonens härlighet, genom vilken Fadern talar till oss. Kom och låt oss se hur han i sanning är ett med Fadern och delar hans härlighet. Ju djupare vår insikt är rörande vår Herre Jesu Kristi gudomliga natur, hans fulländade enhet med Gud, ju starkare växer vår trygghet i att han, utifrån gudomlig kraft, kommer att göra oss delaktiga i hans verk, i hans liv, av hans inneboende.
Vi finner här att Kristus ställs fram för oss som skaparen, vilken allt har att tacka för sin existens, denne evige och oföränderlige om vilken man, när allt detta åldras och försvinner, säger: Du förbliver; du är den samme; dina år skall inte ha någon ände. I Jesajaboken säger Gud om sig själv: ”Har du inte hört att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och uppgives inte.” I vår text ser vi Sonen som den allsmäktige skaparen, den evige och oföränderlige för att vi ska veta vem det är som han talar genom och vem det är som han har förtrott frälsningsverket till.
Orden är hämtade ur Psalm 102. Den vanlige läsaren kanske inte tänker på att det är Messias, Sonen, som man här talar om. Men den som skrev denna psalm undervisades av den Helige Ande och fick se hur all frälsning verkas av Sonen och hur byggandet av Sion, uppenbarandet av härligheten, hans blickande ner från sin heliga höjd och befriandet av dödens barn, hur allt detta pekar på Sonen som frälsare. Det som sedan följer är också sant om honom. ”För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk. De skall gå under, men du förblir.” Gud är den evige och allsmäktige; dessa är hans attribut, till vilken vår frälsning är anförtrodd.
Lyssna, du troende. Kristus, din förlossare, är den allsmäktige. Gus såg att ingen annan än hans Son kunde fylla detta behov. Har du också sett detta att has allsmäktiga styrka har tagits i anspråk gjorts tillgänglig för ditt dagliga liv? Har du lärt dig att aldrig tänka på honom på annat sätt än som den som kallar på ting som inte är som om de vore till och skapar det som annars inte kunde existera?
Kristus, din förlossare, är den evige och oföränderlige. Har du hört honom tala? ”Jag, HERREN, har icke förändrats, och ni, Jakobs barn, har inte utplånats.” Har du lärt att förtrösta på honom som i varje ögonblick är allt för dig, allt det han kan vara och som utan föränderlighet eller minsta skugga uppehåller sitt liv i dig med outtömlig styrka? Lär dig förstå detta att Gud såg det nödvändigt att tala till dig genom den som verkligen kan nå ditt hjärta och fylla det med det eviga Ordets styrka. Den allsmäktige Sonen, genom vilken Gud har skapat allt, den som uppehåller och uppfyller allt genom sitt ords makt, denne är det som också styrker dig, din varelse och ditt liv. Din skapare är din återlösare!
En av de väsentligaste anledningarna till svaghet och avfällighet i kristet liv beror på omständigheternas inflytande. Vi säger ofta att de frestelser som kommer genom de sammanhang vi står i, utifrån det motstånd vi erfar eller från andra människors beteende drar oss bort från Gud. Om vi kunde fästa vårt sinne vid detta att vår återlösare är vår skapare. Han känner oss, han väljer och ordnar våra omständigheter, det vi möter kommer ur hans hand. Han har makt att förvandla våra omständigheter, hur besvärliga de än är, till himmelsk disciplin, till vinst och välsignelse. Han har skrivit ner allt i sin plan för oss som vår förlossare. Om vi kunde sätta tilltro till detta, skulle vi kunna möta varje sak med den hänförda trons tillbedjan. Min skapare, som ger allt sin särskilda ordning, är min förlossare och den som välsignar allt.
Låt mig återigen uppmana min läsare att lägga märke till den insikt som detta kapitel delar med oss och det ändamål det har i sikte. Ingen får luras att tro, så som jag själv under lång tid trodde att, eftersom vi är fast övertygade om vår frälsares gudomlighet, detta kapitel därför inte har något särskilt budskap för vårt andliga liv och att vi därför kan skynda vidare till sådant som brevet längre fram har att förmedla. Nej, låt oss komma ihåg att detta kapitel utgör grunden. Kristi gudom är den klippa på vilken vi finner vila. Utifrån hans gudomlighets förtjänst skaffade han verklig rening och förde undan synden, därför kan han förmedla och uppehålla gudomligt liv i oss, bosätta sig i vårt innersta och förbli boende.
Om vi öppnar våra hjärtan för att låta dem få tid att ta emot sanningens fulla genomslag kommer vi att förstå att allt som kan inhämtas och läras om Kristi person och verk har sitt värde och sin kraft genom detta –
Han är Gud.
Vår skapare, från vilken vi mottar allt liv, är den som ensam kan nå in i vårt innersta för att förmedla det nya livet. Han är den som gör det i denna stund. Som Gud är han den dolda grunden för all existens och har därför all makt att fylla allt med sig själv. Varje del av hans verk bär den karaktär och den styrka som följer gudomligt verk. Om vi blott kunde tro att Kristus, Sonen, är Gud, den evige, skaparen, hur skulle inte detta ge honom rum att låta vårt inre liv bli till vittnesbörd om hans allsmäktiga kraft.
Paulus sa: ”Jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre.” Låt oss göra på samma sätt. I det kristna livet är kunskapen om Kristus det främsta, det enda nödvändiga. Men vi talar inte om intellektuell insikt, Vi talar om den kunskap som hjärtat bär på utifrån erfarenheter som följer tron och gemenskapen med honom, som följer kärleken och lydnaden.
Må detta bli vårt.
