¨
Att forma om det profetiska initiativet
Den profetiska dimensionen är först av allt korsets lydnads dimension. Paulus både inleder och avslutar sitt brev till församlingen i Rom med att slå fast att evangeliets ärende är att föra hedningarna, olydnadens barn, till lydnad, Rom 1:5, 16:26. Evangelium är ju frihet, reflekterar vi. Ja, svarar vi, frihet från all annan påtvingad lydnad och varje form av slaveri. Evangelium är att fritt och återigen kunna relatera till Gud, till Gud fader.
Häri ligger fokus för det profetiska arbetet, för bönearbetet. Av födelse var vi alla vredens barn, sammanlänkade med fursten över luftens rike, i all olydnad lydande under mörkrets rikes laglösa lag. Ef 2:1-3 ger en grafisk beskrivning av varje individs situation som relation till föräldramakterna, till furstar och väldigheter. Det andliga kriget, bönekriget måste främst föras på relationernas område. Samhörighet med Fadern eller styrd av ett falskt andligt föräldraskap, av stränga fostrarmakter. Ett allt innerligare och djupare levt barnaskap sträckande sig efter fadersfamnen eller tröstlösheten och upplevelsejakten i världens makters föga smickrande sällskap.
I varje kultur och social gemenskap presenteras samma frälsningstema med betydelselösa variationer. Någon typ av fadersgestalt, en solgud, en krigshjälte, en lysande ledartyp proklamerar att all räddning kommer ur människans egen ansträngning. En omhuldande modergudinna saluför sin tröst och sensualitet som framtidsgaranti. Fadern, Skaparen skriver bok, skriver bibel till varje mänskligt sammanhang och odugligförklarar varje sådant erbjudande. Avguderi är att relatera till annat andligt föräldraskap än det Far, genom Jesus Kristus, erbjuder. Den andliga striden står mellan barnaskap och barnaskap, mellan fostrarmakt, furstemakt och faderstillhörighet.
När vi nu ser lite närmare på den manipulativa aspekten av furstar och väldigheter, måste vi slå fast att dessa manifestationer inte är könsbundna. Män får inte stämpla kvinnor som Isebel bara för att de är kvinnor. Kvinnor får inte sätta etiketten antikrist på var man. Fursten verkar först och främst över geografiska områden och kollektiva sammanhang och individer är mer eller mindre utsatta för maktnärvarons manifestationer. Enskilda individer tillåter sig i mindre eller större grad göra bruk för fostrarmaktens metod att hantera verkligheten. En man tenderar visserligen att hellre välja härskandets än manipulationens väg. En kvinna väljer hellre sensualitetens väg än råstyrkans.
Kung Ahabs hustru Isebel har givit typnamn åt den manipulativa sidan av furstemakten, 1 Kon 21. I kapitel 2 i Uppenbarelseboken finns en Isebel som kallar sig profet. Båda damerna är ute efter att göra om intet det profetiska initiativet och ersätta det med baalsprofetism, framgångsprofetism, fruktbarhetsprofetism. Isebels huvudverktyg är sensualism, överstimulans på känslolivets område, religiositet.
Isebel relaterar gärna till den profetiska dimensionen. Hon erbjuder framtidshopp och framtidsinsikt, men hennes metod för att sia är alltid av spiritistisk karaktär. I sin sensualitet är hon köttets främsta kompanjon. En av köttets gärningar är magi, Gal 5:20, och magi är i sin tur manipulation parad med rebelliskhet. När hon som karismatisk häxa uppträder i församlingen säger hon alltid att eftersom hennes profetiska utsagor är från Gud får de inte testas.
Tvärtemot instruktionerna i 1 Kor 14 måste kristna acceptera all slags profetisk utsaga och avsäga sig rätten till sundhet och sanning i karismatiska uttryck. Det bisarra och överretade blir andlighetens måttstock. Den som nekar dig rätten att bedöma profetiskt tal och karismatiskt uttryck relaterar fel i andligt hänseende. Far ger dig rätt till profetiskt initiativ. Utan gediget testförfarande, inget profetiskt initiativ. Utan verklig titt på och bekantskap med den profetiska kartan vet du inte vart vägen leder.
Isebel söker stå till maktmänniskans förfogande. Hon hjälper varje Ahab att skaffa sig vad han åtrår. Hon genererar åtrå och uppträder som åtråns tillfredställare. Mediabranschens och reklammakarnas manipulation är isebelsdynamik. Köpmän utnyttjar förslaget denna dynamik i sin isebelsekonomi till att förleda lättstyrda sinnen. Och boken kallar förfarandet trolldom, Upp 18:23.
Isebel revolterar mot auktoritet och kan därför inte själv utöva auktoritet och dominera ett sammanhang så som det antikristliga sinnelaget gör. Hon arbetar med lämpor och mutor. Make och barn drivs att betjäna henne genom hennes nyckfullhet och oberäknelighet. Ledarskap böjer sig för hennes smicker och fruktar hennes hot om repressalier. Får hon inte som hon vill, provocerar hon övrigt folk mot den som vågat stå sann och det blir upploppsstämning. Det är näst intill lönlöst att använda argumentation i förhållande till isebelsdynamiken. Hon är föga omvändelsebenägen. Upp 18:4 anvisar huvuduttryck i arbetet att få bukt med henne. Vänd ryggen åt isebelsdynamiken. Delta inte. Tolerera inte.
Tyatiraförsamlingen fick underkänt på grund av sin tolerans mot Isebel, Upp 2:20. Vi strider inte mot kött och blod, men måste hantera föräldramakters dynamik både inom och utanför församlingen. Våra vapen får kraft av Gud till att hantera varje företeelse som visar trots mot Guds väsende och varande. Våra vapen är sällan annat än delaktighet i Guds väsende och varande. Den dynamik, den atmosfär och de reaktioner som Isebel genererar är föga annat än en spegelbild av hennes karaktär. Hon detroniseras och stängs ute först och främst genom gudsfolkets delaktighet i Guds väsende. Låt dig inte nedpressas i världens form, Rom 12:2. Låt dig inte provoceras att reagera i enlighet med hennes mönster.
Agerar vi mot furstar och väldigheter i enlighet med deras sinnelag blir resultatet bara förvirring och nederlag.
Isebelsekonomin är konsumtionskultur, upplevelsefixering och aktivitetsmaskineri. Isebel ger trygghet genom ritual, program och metod. Hon ser till att kristna kommer ur kurs genom överstimulans och överbetoning. Hennes dynamik hävdar grupptillhörighet, överdriver kallelseinriktning, understryker beteendens och metoders nödvändighet för framgång. Hon säger sig bara hjälpa Gud med alla trix och tekniker. Till sist ger hon sig till att manipulera Gud och söker få honom att handla efter hennes uppgjorda mönster. Profetera och Gud uträttar. Säg ut och Gud måste lyda.
Hon mister sin makt när ingen längre hör på. Hon har inget att styra med när vi har gjort oss fria från hennes hållhakar. Ju mera omvändelse, ju mindre isebelsdynamik. Furstemakt kastar man inte ut. Det är lönlöst att försöka befalla bort föräldramakt. Fostrarmakt elimineras genom radikalt barnaskap. Manipulationsmaktens utspel skärs av med kompromisslöst barnaskap. Metod- och mönstermakter låter sig inte påverkas av bönetekniker och rutinmässiga trosutspel. Det levande barnaskapets livsuttryck utgör enda, men också verkligt, hot mot den oäkta modern.
Den profetiska dimensionen är korsets lydnads dimension. Den profetiska dimensionen är förbundets och förbundstrohetens dimension. Profetism är att leva förbundsrelaterat. Profetism är att tillåta Gud hävda och uttrycka förbundets verklighet. Framtid formas utifrån förbundsrelation. Där släkter och samhällen överlåtit sig åt fostrarmakt utvecklas släktkrönika och samhällstrend i enlighet med furstedynamikens alla avigheter. Där man är djärv nog att hävda det bättre förbundet, Heb 8:6, och samtidigt avsäger sig fursterelationen å släktens och samhällets vägnar skapas trendbrott. Historiens, mönstrets makt över framtiden bryts.
Korsets dimension påverkar hednasammanhang. Profetians Ande överbevisar om synd, rättfärdighet och dom. Isebel är inte omvändelsebenägen, men hon tvingas backa undan där gudsfolket i renhet hävdar renhet. Hennes inflytande hävs över varje individ och sammanhang som omgärdas av bönefolkets trohet och uthållighet. Korset tvingar stillsamt och effektivt till lydnad. Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, efter frihet från manipulation; de ska bli mättade.
Lars Widerberg
